Läser Nattens skogar av Djuna Barnes. Känner igen mig i Barnes' gestalter; människor vars tanke och fantasi sträcker sig så pass mycket längre än deras förmåga att utsätta sig för kärlekens erfarenhet och uthärda dess smärta att diskrepansen däremellan gör dem vilsna och illa hemmastadda i livet.