M. vill inte riktigt försvinna ur mina tankar. Tredje dagen i rad med gråt, men jag ser i alla fall en tendens till avmattning. Ikväll ska jag gå på en konsert med "Vitrysslands svar på Cornelis Vreeswijk". Jag har lovat min snälla arbetskamrat som är hans konsertbokare i Sverige. Måste gå dit fast jag känner mig som ett spöke. Om jag siktar på att bli en normal människa som gör normala saker har jag en bit kvar.