tja, det gläder mig att vi delar föraktet för borgarklassens kulturkonsumtion, men jag har en känsla av att du implicerar att kulturen i sig skulle vara värd något högre/sannare/skarpsyntare än borgarnas påklistrade intresse. jag tror att mycket av den kultur borgarklassen hyllar får precis den publik och den sorts intresse den förtjänar. konstnärligt skapande är inte per se insikts- eller meningsfullt. därmed kan jag också tycka att din indignation, som du nog vet att jag också känner, är bortkastad energi. låt dem ha sin drivved och sin fantastiska litteratur, och låt oss på sin höjd notera deras förutsägbarhet. men det var kanske precis det du just gjorde...
Det är klart konstnärligt skapande inte per definition är befriande. Däremot är ett av kulturens viktigaste *syften* (oavsett om detta syfte uppnås eller ej) att hjälpa oss att få syn på oss själva, vilket gör det till ett hån när den klistras på som en del av just det livsstilspaket som borde ifrågasättas, och därmed till att skyla över istället för att blottlägga.
ja, där håller jag inte med dig. det är ett tecken på ett verks kvalitet om det lyckas ge oss en drabbande bild av oss själva, men kulturens "syfte" kan lika gärna vara att underhålla, förströ, trösta eller dra in pengar.
Men de kulturkonsumenter jag talar om delar ju din uppfattning att det är ett tecken på ett verks kvalitet om det lyckas ge dem en drabbande bild av dem själva. Annars skulle det ju inte finnas någon motsättning och inte heller något att kritisera.
ok, ett nytt försök. jag hoppas du förstår att jag svarar för att jag tycker att det du skriver är intressant och inte för att bråka för sakens skull.
min poäng var att man inte kan utgå från att kulturkonsumtion förpliktigar till någon form av reflektion - men jag förstår ju att det inte var detta ditt inlägg handlade om.
exemplet med Norénpjäserna du nämner är en mycket slående illustration av just den motsägelsefullhet du kritiserar, och jag håller med dig om att den kritiken är berättigad och inte bara är något slöseri med energi.
jag läste ditt inlägg ur ett annat perspektiv, nämligen som ett försvar av kulturen gentemot borgarklassens besudlande av den, och eftersom jag är en rabiat motståndare mot all form av överskattning av kulturen kände jag mig tvungen att rycka ut. så var det med det.
tja, det gläder mig att vi delar föraktet för borgarklassens kulturkonsumtion, men jag har en känsla av att du implicerar att kulturen i sig skulle vara värd något högre/sannare/skarpsyntare än borgarnas påklistrade intresse. jag tror att mycket av den kultur borgarklassen hyllar får precis den publik och den sorts intresse den förtjänar. konstnärligt skapande är inte per se insikts- eller meningsfullt. därmed kan jag också tycka att din indignation, som du nog vet att jag också känner, är bortkastad energi. låt dem ha sin drivved och sin fantastiska litteratur, och låt oss på sin höjd notera deras förutsägbarhet.
SvaraRaderamen det var kanske precis det du just gjorde...
Det är klart konstnärligt skapande inte per definition är befriande. Däremot är ett av kulturens viktigaste *syften* (oavsett om detta syfte uppnås eller ej) att hjälpa oss att få syn på oss själva, vilket gör det till ett hån när den klistras på som en del av just det livsstilspaket som borde ifrågasättas, och därmed till att skyla över istället för att blottlägga.
SvaraRaderaja, där håller jag inte med dig. det är ett tecken på ett verks kvalitet om det lyckas ge oss en drabbande bild av oss själva, men kulturens "syfte" kan lika gärna vara att underhålla, förströ, trösta eller dra in pengar.
SvaraRaderaMen de kulturkonsumenter jag talar om delar ju din uppfattning att det är ett tecken på ett verks kvalitet om det lyckas ge dem en drabbande bild av dem själva. Annars skulle det ju inte finnas någon motsättning och inte heller något att kritisera.
SvaraRaderaKan vi lämna den här diskussionen nu?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaok, ett nytt försök. jag hoppas du förstår att jag svarar för att jag tycker att det du skriver är intressant och inte för att bråka för sakens skull.
SvaraRaderamin poäng var att man inte kan utgå från att kulturkonsumtion förpliktigar till någon form av reflektion - men jag förstår ju att det inte var detta ditt inlägg handlade om.
exemplet med Norénpjäserna du nämner är en mycket slående illustration av just den motsägelsefullhet du kritiserar, och jag håller med dig om att den kritiken är berättigad och inte bara är något slöseri med energi.
jag läste ditt inlägg ur ett annat perspektiv, nämligen som ett försvar av kulturen gentemot borgarklassens besudlande av den, och eftersom jag är en rabiat motståndare mot all form av överskattning av kulturen kände jag mig tvungen att rycka ut. så var det med det.
hej svej
Bra, då sluter vi fred tycker jag.
SvaraRaderaKram!