Jag har svårt att vänja mig vid tanken på att det är det här som är livet, mitt dammiga skrivbord, högen med tvätt på sängen och olästa SvD på köksbordet. När vi stod vid mitt fönster kändes det som om vi var gjutna i ett stycke, en helhet som rämnade när vi skildes åt. Nu går all den energi jag kan uppbåda åt till att bringa ordning i kaos, men i de fall jag lyckas är det ändå en ordning utan mening.