Det är vår. Jag tycker egentligen om det, men jag kan inte njuta av det vackra vädret. Jag kisar i vårsolen och känner mig yrvaken, vill slippa ljuset och slippa bli sedd. Det är svårt att klä sig när det blir varmare. Jag måste lägga undan min svarta vinterrock, som jag tycker om att gömma mig i. Jag vill ha mörka och heltäckande kläder, vill inte exponeras.

Det låter som en paradox. Jag vill gömma mig för människors blickar, samtidigt vill jag ingenting annat än att bli sedd. Men jag vill bli sedd som en människa, en individ med känslor och tankar. Jag vill inte att ni ska se mig som ett föremål. Jag vill inte känna mig död.