onsdag 3 mars 2010

Önskar att den här oändliga dagen ska ta slut någon gång så att jag kan få min propavaninducerade sömn och slippa smärtan i åtta timmar. Känner mig uppfläkt och exponerad, som om jag vänt mig ut och in.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar