Jag är tillbaka i nedstämdheten och språklösheten, får hoppas att det är övergående. Just nu har jag ingen tro på min egen förmåga att kommunicera eller att betyda något för någon. Känner mig uttunnad och osynlig. Jag vet att nästan alla relationer jag har hänger på min egen styrka. Om jag förlorar den kommer alla att försvinna.

Så frustrerande att känna hopp och bli besviken gång på gång... Jag tar mig visst aldrig ur det här.