Hatar när det är så här tyst och tomt omkring mig. Ja, det är bättre nu och jag försöker tänka på det och minnas det. Men det känns så skört allting, det lilla jag har byggt upp omkring mig. Det känns som om det kan smälta ihop till ingenting när som helst. Och mycket kommer ju att smälta undan. Det måste jag lära mig och acceptera. Medan annat kommer att ligga fast.