Var på konferens för Tysklandsforskare i torsdags och presenterade mitt projekt. Analysen om varför jag är intresserad av tysk kultur och tyskt samhälle har jag klar sedan länge, på en rent intellektuell nivå, men bevekelsegrunderna försvagas inte av att blottläggas. Det jag dras till i det tyska är självuppgörelsen, skulden som måste bearbetas. Min farfar var norsk nazist och quisling. Det fick jag inte reda på förrän jag var 16. Det var mamma som berättade det. Det är en så kallad officiell hemlighet i min familj. Pappa har aldrig pratat med mig om det.