Var och hälsade på katten Marx och hans matte i hennes vackra tröskelfria lägenhet. Mycket hängande i soffor och postpubertala sällskapslekar; en tillställning av det slag jag börjar bli van vid och som i sig kan bli ett fängelse. A. berättade förnumstigt om ärr att pryda handryggen med och om sina mardrömmar om att maskar åt hans kött. Inte mycket att säga efter något sånt. Jag har tagit en förlängd förmiddag idag, som alltför ofta, men nu är det dags att röra på sig.