"Begreppet vardag har upphört. Varje dag vaknar jag och tänker antingen att jag har livet inom räckhåll, eller att jag håller på att sugas ner i ett svart hål. Jag inser att människor som tror att det finns en ’vardag’ har ett resmål och en full bränsletank och när de talar om ’vardag’ är det eftersom dessa fakta blivit fördolda för dem." (januari -09)

Nu ett år senare är jag åter på väg in i en vardag. Dagarna flyter in i varandra; inte lika många extremtillstånd och därmed inte lika många överspända formuleringar i dagboken/bloggen. Men det är inte samma vardag som innan krisen. Jag har vidgat mitt liv, satt upp mål och stakat ut en riktning. Hade handledningsmöte idag för första gången sedan november; träffade J. och K. över en fika på Ofvandahls. Jag ska förhoppningsvis till Warwick i maj och till Berlin i slutet av sommaren. Det känns bra. Har varit rädd att åka utomlands i professionella sammanhang; tänkt mig att min inåtvändhet är ännu mer till min nackdel där. Men nu känner jag mig redo.