Jag var på luciafirande hos chefen igår. Intensivt mingel bland 17- och 1800-talsmålningar; keruber och stränga herrar i stärkkrage blickade ner på oss. Jag är en anständig konversatör när jag är i form, men alltid en usel minglare. Det är de ständiga uppbrotten som besvärar mig. Jag drack en del glögg. Jag pratade med en kollega som jag tycker om; hon gav mig kakrecept men jag saknar ugn. Hon föreslog att jag kunde använda ugnen i lunchrummet men jag sade att det är något odefinierbart kusligt med att baka kakor på jobbet efter arbetstid. Alkohol gör mig till en pratmaskin. Mekanisk och livlös. Gick hem och kände tomheten sprida sig inom mig.